Blandade känslor. De gör ont inuti örat och vissa dagar mer än andra. Jobbigt är det. Får svårt att fokusera på det jag ska göra. Kan det bara inte gå över. Men dagarna jag har mindre ont så njuter jag extra mycket att man lever. Dagarna det gör mer ont så är jag tacksam att jag lever. Men har mina svackor av att jag har en liten rädsla att åka bil förbi korsningen där ynglingen körde på oss. Rädslan är också att han har körkort kvar och rör sig i trafiken. Men tackar våra änglavakter att vi lever.
Tackar alla nära som älskar oss och bryr sig om oss. Kram