tillbaka
Men idag känner jag mig mycket bättre. Jag känner mig inte så frysen eller att det gör ont och ibland väldigt varm. Nu måste jag bara stabilisera mig.. Visst har jag fortfarande ont i örat och när det går över vet jag inte.
Men vi tar små steg framåt.
Jag har vart så trött att sängen har vart min bästa vän. Men nu ska jag skiljas från min vän.. :)
Komma tillbaka.
vi börjar lite smått med små saker som att fixa lite i Antons rum med små pyssel som ska bli klart till han fyller år.. Som är nästa vecka.
Om man ska analysera lite så år 2008 den exakta den här tiden var jag inlagd på sjukhuset och väntade på att Anton skulle komma ut.. Jag var på sjukhuset i 2 veckor innan han kom ut. Ingen rolig tid i livet men det bästa dagen var när vi äntligen fick träffa Anton..
Jajaj inte tänka bakåt utan framåt..
Nu är det kaffe dags för mig..
Kram