vart är man på väg?
Man kan välja att slänga sig ner i sängen och dra täcket över sig och hoppas på att saker och ting blir bättre.
Men vem lurar man då? Inte kan något bli bättre om man inte ändra på det själv. Så små steg tar jag igenom en ny planering och inriktning i livet. Ska skapa nya mål och framsteg.
Till augusti flyttar äldsta sonen bara 16 år är han. Men han måste för gymnasiet. Det tar mamma hjärta på många viss. Glädje, sorg och så orolig. Men de är vad jag känner. Han är mer hurra och så glad. Hans glädje ska jag inte förstöra. Han måste ju gå egna steg. Han är så stark att han har sina mål. De är mer jag som måste hitta mina mål och steg.tur jag har min man och yngsta sonen hemma.
Jag ska snart hitta dörren som öppnar mina möjligheter och framsteg.
ses snart. Kram