Allt känns blää, nästan allt..
visst är det jobbigt att ta hand om 2 små pojkar här hemma.. Men det jag säger till mig själv så ofta jag kan är att det är ju bara en liten kort tid dom är små.. Men vad hjälper det? Det är ju nu man lever och inte i framtiden..
Vill bara slänga på mig mitt täcke och sova ut lite.. Men näpp, det kommer att bli en stressig helg.. fram och tillbaka med bilen och familjen.
Sen är det måndag och då är jag själv igen med pojkarna..
När ska man hinna med att ha en liten lite tid för mig själv?
Visst jag visste att man kommer ju aldrig få det nu i början när pojkarna är små...
ska nu fixa mig så långt jag hinner tills lillen vaknar och vill ha mat..
kram